Program Rapporter Nils-Conrad priset Föreningen

Föreningens årsmöte 2016

 

Mötet inleddes med sedvanliga årsmötesförhandlingar var efter föreningens sekreterare Bo Antberg höll ett uppskattat föredrag på temat "Små Sundaöarna och Sulawesi"

Komodovaran

Små Sundaöarna och Sulawesi

 

ÖNF:s sekreterare Bo Antberg visade bilder från två resor 2014 0ch 2015 till dels några öar bland Små Sundaöarna och dels den större ön Sulawesi. Alla resmålen tillhör Wallacea som är ett biogeografiskt område mellan de asiatiska och australiska kontinenterna.

 

Han inledde med att visa bilder från de mindre öarna Komodo och Rinca som är mest berömda för sina unika Komodovaraner. Här finns också en stor mängd endemiska fåglar och växter. Bland fåglarna kan nämnas gultofsad kakadua, timorzebraduva och sundahök. Det marina djurlivet tillhör ett av de artrikaste i världen. Fyra delfin arter och djävulsrockor utgjorde exempel på denna mångfald.

 

Färden gick sedan vidare till norra Sulawesi och tre hotspotområden presenterades. Bogani Nani NP, Gunung Ambang NR och Tangkoko NR. Det finns få platser i världen som kan uppvisa lika många endemer som Sulawesi i synnerhet på fågelsidan. Av de drygt 100 fågelendemer som påträffas på ön visades cirka cirka en tredjedel upp i detta föredrag. Några av fåglarna är dessutom så begränsade i sin utbredning att de bara finns inom ett mycket litet område t.ex. Minahassaflugsnappare.Dessutom en del apor, kuskuser, bergsanoa, några ormar och ödlor och vackra fjärilar.

 

Föredraget avslutades med informera om skövlingen av regnskog i Indonesien. Idag är Indonesien det land i världen som minskar sin regnskogsareal mest.

Östligt spökdjur

Gultofskakadua

Årskrönika 2015

Östergötlands Naturalhistoriska Förening

 

ÖNF:s program  2015 har bestått av 10 sammankomster vars innehåll kan sammanfattas under rubrikerna miljökemi, ekologi, växter inkl. läkeväxter, geologi och Östergötlands skärgård. Fem av programpunkterna har varit inneträffar i form av föreläsningar/medlemskväll medan 5 programpunkter har varit förlagda utomhus. Föreningens medlemmar har vidare deltagit i skötseln av vår genbank på Naturcentrum samt medverkat vid insamlingen av frön av växter som odlas i genbanken.

 

Föreningens årsmöte ägde rum den 3 februari. Efter årsmötet följde ett föredrag med titeln Miljögifter från pol till pol – och en och annan fågel emellan som hölls av professor Henrik Kylin vid Tema Vatten vid Linköpings Universitet. Henrik disputerade 1994 med ett arbete som handlade om hur man kan spåra spridningen av miljögifter genom att analysera tallbarr. Efter disputationen arbetade han under flera år som forskare på SLU och kom till Linköping 2011. Hans forskning har rört organisk miljökemi i vid bemärkelse och intilliggande forskningsfält som miljö-, human- och ekotoxikologi. Mycket av forskningen har rört global spridning av miljögifter, vilket inneburit arbete i såväl polarområdena som i tropikerna. Henrik berättade om sina resor i polarområden med isbrytare Oden. Man har länge trott att få miljögifter når Arktis men så är inte fallet. Alfa-HCH slutade användas för länge sedan men kan ännu idag spåras i Beauforthavet norr om Alaska. Henrik berättade vidare om Wrangels ö utanför nordöstra Sibirien. Här levde den ullhåriga mammuten fram till för 3700 år sedan och på den s.k. mammutstäppen hittar man betar. Vi fick se fina bilder på stora mängder kortstjärtad grålira som under sommaren vistas i Behrings hav. En del isbjörnshonor på Svalbard har missbildade könsorgan pga miljögiftet PCB. Henrik pekade på det svårnedbrytbara ämnet PVP, som används i fiskfoder. Det kan inte förbjudas i dagens lagstiftning. Han tog också upp sötningsmedlet sukralos, som har lång halveringstid och passerar igenom reningsverk. Miljöeffekter från livsmedel har tyvärr inte uppmärksammats i den utsträckning man skulle önska. Många roliga fåglar från olika håll i världen förevisades. Vitstjärtad tropikfågel, mindre noddy, fetärna. Henrik tog också upp exempel från varmare breddgrader. Bl a berörde han hur man på olika sätt genom åren försökt bekämpa malaria. På senare tid har Henrik dragits allt mer mot miljöforskning som är relevant för tredje världen.      (28 deltagare)

 

 

Den 2 mars gästades ÖNF av forskaren  Jan-Olov Helldin kallad JO. JO har lång erfarenhet av tillämpad ekologisk forskning, tidigare inom SLU och numera som anställd på Calluna, med inriktning på effekter av exploateringar och inom planeringsprocesser. Kvällens tema var ”Ekologi tvärs och längs vägar” och handlade om vägarnas och järnvägarnas, dvs infrastrukturens, påverkan i landskapet. JO belyste både negativa och positiva följder. Transportinfrastrukturen bidrar till en landskapsfragmentering som utgör ett hot mot den biologiska mångfalden. JO belyste detta bl a genom att beskriva vargarnas vandringar i södra Sverige och visade också hur anläggandet av faunapassager kan underlätta för den vilda faunan. Väg- och järnvägsbyggnation behöver inte enbart ha negativa konsekvenser på ett områdes artrikedom. Det kan även få positiva följder om man tar till vara möjligheten att härma de störningar i naturen som många arter behöver. Rätt skötta vägkanter kan exempelvis fungera som vikarierande slåtterängar eller så kan skärningar genom sandiga marker bli blomrika biparadis. Med rätt inställning av en exploatering redan från början kan dagens ekologiska kunskaper användas för att gynna den biologiska mångfalden, vilket JO visade med antal exempel.

 

Tisdagen den 31 mars hade vi planerat en programpunkt Upptäck Östergötlands skärgård men detta evenemang fick tyvärr ställas in på grund av sjukdom. Vi återkommer senare i årskrönikan.

 

Tisdagen den 28 april hade föreningen en arbetskväll i Genbanken på Naturcentrum. I flera av våra odlingsrutor har det med åren samlats allt mer svåra ogräs som t. ex kvickrot och kirskål. Under hösten 2014 har vi därför träffats ett antal gånger och arbetat med att byta jord i dessa rutor. Vår medlem Janne Andersson har gjort en stor insats genom att lägga om samtliga stensatta gångar. Vid den här träffen ägnade vi oss åt att flytta plantor som hamnat i fel odlingsruta samt nysådd i rutor där tidigare plantor varit tvungna att rensas bort. Vi har också bildat en liten planeringsgrupp som fortsättningsvis skall organisera arbetet i genbanken.      (10 personer)

 

Året första exkursion på temat vårblommor gick till  Vallaskogen den 21 maj. Ledare för vandringen var Örjan Bystöm och undertecknad. 1988-89 genomförde tio medlemmar i ÖNF en botanisk inventering i området. Resultatet sammanställdes i en skrift, Vallaskogens Flora som redovisade över 500 kärlväxter. Ingen av dessa växter är extremt sällsynt men att hitta över 500 olika växter i en tätortsnära skog på 84 kvadratmeter får anses unikt. Vi startade i Gamla Linköping och studerade först lite ruderatväxer i anslutning till bebyggelsen. Turen fortsatte i den nordöstra kanten av naturreservatet och vi konstaterade att flera tidiga starrarter som vårstarr, vispstarr och lundstarr fanns på plats. I hela området skall finnas 6 orkidéer men denna majdag fann vi bara fjolårsstänglar av nästrot. Vissa arter som vi noterade under inventeringen 88-89 fanns då i en mycket begränsad utbredning. Det gällde t ex en art som lopplummer, som dokumenterades på 3 platser med få individer. Vi försökte återfinna den men lyckades ej. Det kanske är dags för en ny botanisk inventering av Vallaskogen. Vid Valla sjukhus vek vi av västerut och passerade över moränryggen. Ryggens högsta punkt belägen 95 möh är faktiskt högsta punkten inom Linköpings tätort. Vid Vallabackarna finns ett område dominerat av medelålders ek. Här demonstrerade vi en av de få rödlistade arter som finns i reservatet. Den halvparasitiska korskovallen är en art som inte klarar konkurrens av högvuxna gräs och örter utan föredrar den här typen av glesa skogar. Under vår vandring denna ljumma majkväll noterade vi också hur trastar, bofinkar och lövsångare spelade upp i en välljudande konsert. Vi återvände till samlingsplatsen och kunde sammanfatta exkursionen med att konstatera att det var tur att resultatet från folkomröstningen om en ny Valla-led 1989 blev ett Nej.                                                                                                                                            (12 deltagare)

 

Söndagen den 14 juni deltog ÖNF för 14:e gången i den stora nordiska satsningen De vilda blommornas dag. Vi genomförde fyra botaniska vandringar på platser i nära anslutning till Linköping. Undertecknad och Örjan Byström guidade i Mjärdevi, Janne Andersson och Anette Lundborg visade växter i Magistratshagen på förmiddagen och i Sandvik på eftermiddagen och Janne Moberg och Ulla-Britt Forsgren var ciceroner i Tinnerö.

 

 

Efter sedvanligt sommaruppehåll inleddes höstprogrammet söndagen den 16 augusti med en exkursion till Meltorp 7,5 km NNV Tjällmo. Biologerna Gunnar Myrhede och Rolf Wedding tog emot oss på plats och skulle vara dagens vägvisare och kunskapsförmedlare. Meltorp är en gammal bly-zinkgruva som användes en bit in på 1900-talet. Ett flertal gruvschakt alla inhägnade norr om skogsvägen vittnar om tidigare aktivitet i området. I anslutning till schakten finns en kalkrik ängsmark med en flora långt över det vanliga. Månlåsbräken, vanlig nattviol, brudsporre, tvåblad, flera pyrolaarter. Områdets största botaniska rariteter är grönkulla och stor låsbräken. Detta är deras enda växtplats i Östergötland. Grönkullan blommar redan i juni så den var vi denna exkursion nedvissnad men stor låsbräken demonstrerades. Stor låsbräken är en högvuxen ormbunksväxt med blad som påminner om hundloka. Den är känslig för olika typer av markingrepp och förändringar av hydrologin och återfinns därför på rödlistan. Gunnar och Rolf informerade om områdets växter och de berättade också om de ideella naturvårdsarbete som de under ett antal år bedrivit i området. Därefter vidtog praktisk naturvård där exkursionsdeltagarna fick hjälpa till med hävd genom att röja bort sly och slå högvuxen vegetation. Deltagarnas ålder varierade mellan 3 år till 80 år men engagemanget var stort i alla åldrar.

(14 deltagare)

 

 

Nästa sammankomst ägde rum lördagen den 12 september. Sedan 2001 har andra lördagen i september uppmärksammats som geologins dag på ett stort antal platser runt om i Sverige och ÖNF uppmärksammade detta med en stadsnära exkursion under rubriken Linköping från grunden  med Örjan Byström som vägvisare . Vi samlades vid bibliotekets huvudentré och tog oss till fots till Gottfridsberg där Örjan med hjälp av urbergshällar demonstrerade att berggrunden består av ögongranit, som bildades för 1,7 miljarder år sedan. Svecokarelsk bergskedjeveckning. Sedan har urberget eroderats i varierande omfattning och det vi idag ser är en yta som när berget bildades befann sig ca 10 – 15 km under markytan. Den ned-eroderade urbergsytan täcktes för ca 600 miljoner år sedan av ett grunt hav och på dess botten avsattes sediment, som bildar sedimentära bergarter. Vi tittade bor mot förkastningsbranterna norr om Roxen och Örjan förklarade hur de bildades. Vi fortsatte bort till Abisko och nu handlade det om vad som hände när den 2,5 km tjocka inlandsisen smälte för ca 10000 år sedan. Smältvattnet transporterade sten och grus och Linköpingsåsen bildades. Den sträcker sig från Domkyrkan via Abiskoronellen och Bergsrondellen vidare åt nordväst. Nästa stopp gjorde vi vid en berghäll nära Folkungaskolan. När isen vid den senaste istiden bredde ut sig söderut påverkades landskapet. Bl a slipades berghällar till mjuka rund former på stötsidan eller krossades sönder på läsidan. Det uppstod också räfflor på hällen. Promenaden fortsatte till Naturcentrum där det finns en samling av stenblock med några av de många bergarter som finns i Östergötland. Inte långt från Naturcentrum ligger Jättegrytorna som sannolikt har bildats av smältvattenströmmar i samband med isens avsmältning. Exkursionen avslutades vid Tinnerbäcken. Bäcken har nött genom lösare sediment och bäckravinen har blivit bredare och djupare. Idag har vattnet på några platser kommit ända ner till urberget och den eroderande processen pågår för fullt.                                                                                                           (15 deltagare)

 

 

 

Från geologi till läkeväxter. Den 1 oktober samlades 14 deltagare på Apoteksmuséet i Gamla Linköping till en kväll som skulle handla om Växter och läkedom. Ingrid Persson docent i farmaci vid Karlstads universitet och Karin Persson, docent i farmakologi vid Linköpings universitet var de som skulle öka våra kunskaper om läkemedelsväxter denna kväll. De inledde med att presentera apoteket Kronan, som öppnades 1890 och då låg på St Larsgatan. När verksamheten flyttades 1953 fick Gamla Linköping ta över den gamla inredningen. Man hade från början ingen plats utan muséet öppnade först 1991. Apotekaren och gamle ÖNF-medlemmen Gunnar Lundberg såg till att muséet byggdes upp. Vi beundrade taket med handmålade glasplattor, träinredningen av mahogny och ek och de vita ståndkärlen från Rejmyre glasbruk. Från officinen fortsatte vi in i ett rum med olika medicinalväxter på väggarna. Ingrid och Karin berättade om växterna och deras användningsområde. Lakritsrot, opiumvallmo, ricin, älgört, fingerborgsblomma, kinabark. Alla läkemedel idag kommer ursprungligen från växtvärlden men många framställs numera syntetiskt. Kanske är taket för syntetisk framställning nu nått? I nästa rum fanns tillverkningsdelen med diverse olika redskap och apparater för medicintillverkning. Under första delen av 1900-talet kunde man tjäna pengar på att plocka och lämna in medicinalväxter till apoteken. På apoteket torkade man växtdelar, en del hackades sen med hacktunna, en del stöttes i mortel, pressning av växtsaft mm. Vi fick vidare beskåda tablettmaskin och opiumbakplatta och fick information om tillverkningen av samarin med hjälp av krossad marmor.                                   (14deltagare)

 

 

Nästa programpunkt den 4 november hade rubriken Upptäck Östergötlands skärgård. Två av författarna till Länsstyrelsens nya bok om vår skärgård, Martin Larsson och Maria Åslund, gästade oss. Martin, som är utbildad agronom arbetar med förvaltning av skyddad natur. Maria är marinbiolog och arbetar med undervattensmiljöer, miljöanalys mm. Östersjön är ett ungt hav. Under endast 12000 år har miljön växlat från smältvattenssjö till Atlantvik till insjö till brackvattenhav. 2010 presenterades resultatet från en modellering av Östergötlands marina habitat och naturvärden. Man tog fram sannolikhetskartor för 26 viktiga arter ( blåmussla, alger och kärlväxter). Martin berättade hur man sedan använde naturvärdeskartorna för te x klassning av områden, bedömning av kemisk och ekologisk status. Största problemet är övergödning. Konsekvenserna är algblomning. Utbredningen av blåstång och ålgräs minskar medan snabbväxande, fintrådiga alger ökar. Uppväxtplatser för fisk förstörs. Upplagrad näring i bottensediment läcker. Vanligaste miljögifter är PCB, bly, kvicksilver, Cesium 137 och DDT. Därefter följde en presentation av skärgårdens geologi och lite om floran. Naturgeografiskt kan skärgården delas in i tre områden: Arkesund, St Anna och Gryt. Totalt mer än 6000 öar och skär. Skärgården har alltid varit bebodd men idag är inte många bofasta personer kvar pga avsaknad av arbeten. Vi fick en redogörelse av hur bräckt vatten påverkar flora och fauna och olika ekologiska aspekter på pelagialen, hårdbottnar och mjukbottnar. Skärgården indelas i innerskärgård, mellanskärgård och ytterskärgård. Hur skiljer sig de sig från varandra ? Det gavs konkreta exempel på vilka öar som tillhörde respektive skärgårdstyp. Även i marina miljöer har vi främmande arter. Ringmasken Marenzelleria, amerikansk kammanet, svartmunnad smörbult, kinesisk ullhandskrabba. Föredraget avslutades med en redogörelse för skärgårdens fiskar och den vanligaste sälarten gråsäl.                                                                                                          (32 deltagare)

 

 

Höstprogrammet avslutades traditionsenligt med en medlemskväll den 3 december. Kvällen inleddes med att undertecknad visade bilder från naturåret 2015. Därefter var det dags att för 8: gången dela ut Nils Conrad-priset och det tilldelades journalisten Birgitta Pettersson med motiveringen: Birgitta har under nästan ett helt yrkesliv ägnat sig åt att sprida kunskap och värna om den östgötska naturen. Med envishet, engagemang och djupa kunskaper inom en lång rad områden har årets pristagare framgångsrikt bedrivit ett folkbildande naturvårds-arbete på sitt eget speciella sätt. Birgittas långvariga gärning och stora insats för den östgötska naturen gör henne till en värdig mottagare av priset.

 

Traditionsenligt serverades smörgåstårta och saffranskrans.  Medlemsmötet  fortsatte med att Bengt Hallquist visade växtbilder och Janne Andersson demonstrerade pressade växter från Linköping med omnejd.                                                                                                            ( 15 deltagare )

 

 

 

Linköping den 2 februari 2016

 

 

Bo Antberg

sekreterare